Network Menu

Sveriges Nationaldag

sv-flagga

Den flaggbeprydda kyrkan i San Pedro var fullsatt när Pernilla Håkansdotter Olsson ledde högmässan denna ljumma junilördag. Hon hade fått korta ner den lite för att så många som möjligt skulle hinna tacka henne på allehanda sätt.

Vi skrattade gott och glatt åt hennes eget festliga välkomnande av Staffan Eklund, San Pedros inkommande präst som snart har uppdraget att leda den svenska flocken.

Innan dess hade hon själv rodnande fnissat över avskedsången kören sjöng, skriven av Ann-Karin Kight med Ulla Fetzers hjälp. Den innehöll minnesglimtar ur en brokig, humoristisk men också varm och fin ”Pernilla-tid” då denna färgstarka kyrkoherde inte bara varit föramlingens ledare, men också allas vän och andliga ledare och tillika underhållare och spexare bland otaliga andra roller hon haft. Kanske hon också fick en liten tår i ögat allra sist, när hon rört lyssnade till hela församlingen som sjöng med i den vackra avskedssången ”Att mötas, att skiljas”. (forts. nedan)

Efter högmässan samlades all ute på gräsmattan för att lyssna på den vackra dikten, ”Hyllning till flaggan” läst av diktarinnan själv, Karin von Unge. Sångerskan Christina Sjöblom sjöng ”Flamma Stolt” och sedan stämde vi alla högtidligt in i ”Du gamla och fria”.

Talangfulla yrkeskvinnan Margaretha Laseen, stöttepelare i svensklägret bl.a. som f.d. SWEA LAs ordförande, höll ett fyndigt och roligt tal om vad det egentligen betyder – eller ej – att vara svensk, ett numera mycket flytande begrepp. Trots att vi i Sverige idag äter kebabs, har taco-fredagar och vårt folk är uppblandat i många europeiska stammar, känner vi oss alla ändå så svenska. Detta känns viktigt för oss alla och vår gemenskap. Speciellt för oss som bor långt borta och som kanske inte alltid känner igen oss i Sverige när vi är där hälsar på.

SWEA OC med Annie Andersson i spetsen stod för en fräsch kycklingsallad efteråt medan Birgitta Laurén ledde LA-Sweorna att bulla upp marsipanbetäckta svenska flagg-tårtan till kaffet.

Avslutningsvis i sitt tal kvittrade Margaretha : ”Jag är så gla’ att ja’ e’ svesnk – ho ho!”

Visst håller vi alla med om det!

Se fler bilder >>