En tur genom tiderna i Los Angeles kulturhistoria under ledning
av Anna Jönsson Connell

Under muntra former och ledning av den mycket kunniga LA-ciceronen och Swean Anna Jönsson Connell fick 15-talet LA-Sweor en mycket lärorik historielektion en solig lördag i maj.

Medan vi väntade på en mindre, för slingrande småvägar mer lämpad buss,berättade Anna om området runt om vår samlingsplats Union Station. Därifrån, tvärs över stationens vackra plaza, kan man klart se den karekteristiska Art Deco- tornet på City Hall och även skönja Olvera Street. Denna, LAs mest anrika gata har spår från bl.a. Port Pueblo-tiden. Den inrotade latinamerikanska kulturen runtom är särskilt markant på den välbesökta, just då pågående, livliga lördagsmarknaden. Strax om hörnan ligger Avila Adobe, LAs äldsta boninghus, byggt 1818, väl värt ett senare gratisbesök, noterade Anna innan vi startade färden. Chauffören Richard, en tålmodig och vänlig man, körde igång den lilla bussen, iväg från detta Los Angeles Plaza Historic District och mot nordöst.

Det första vi passerade var Chinatown, vars början markeras av en båge över huvudstråket Broadway, formad av 2 skulpterade kinesiska drakar. I ett myller skyltar, arkitektur, torg, restauranger och shoppar ges man här en god portion av kinesisk kultur. Detta andra Chinatown skapades 1938 efter det första, etablerat på 1880-talet, hade makats undan för uppbyggnaden av Union Station.

Vi tog oss sedan upp på slingrande vägar till ett LA Dodger Stadium. Idag var det bortamatch och det var därför helt tomt vilket gav ett kalastillfälle att insupa det  kollosala med denna sportarena. Omgärdad av en läktarcirkel, inte helt olik en blå, gigantisk plåtburk med ena sidan bortskuren, kan den inhysa en publik större än befolkningsmängden av staden Sundsvall. Inte mindre än 58 000 åskådare får plats här!

Bussen puttrade vidare längs kanten av stadium-området och söderut, bredvid kulliga och gröna Elysian Park, LAs äldsta park och inhyser LA Police Academy. Anna gissade (riktigt) att få av oss kände till Angelino Heights, bredvid och näst äldsta stadsdelen efter Bunker Hill. Grundlagt 1886 med hjälp av anläggandet av ett spårvagnsnät som en gång knöt alltså samman uppväxande, pittoreska bostadsområden med LAs stadskärna. Vi grymtade när Anna berättade om uppkomsten, nedgången och det slutliga försvinnandet av detta allmänna transportsystem som då faktiskt fanns. Tyvärr förintades det i och med ankomsten av personbilen. I dess följe kom oljemagnaterna, som med stor politisk makt bokstavligen kunde se till att spåren blev upprivna. Angelino Heights, krönat av Carroll Avenue är en idyll av hus i blandade byggnadsstilar från förra sekelskiftet. Vi stannade, lät kamrorna friskt klicka bland dessa underbara snickarglädje-hus. Många har utgjort platsen för både TV- och filminspelningar även efter stumfilm-industrins gyllene tider här. Flera av dom stora från den tiden, bl.a Gloria Swanson, bodde då här.

Carroll Street

Strax efteråt kom vi in i vad som ofta benämns Edendale, med ett samman-fattande historiskt namn för Echo Park, Los Feliz och Silver Lake och föregångare till Hollywood som filmstad. Om ej längre officellt, syns dock namnet Edendale lite här och där på skyltar och byggnader.
Här har bl.a. flera Charlie Chaplin- och Helan och Halvan-filmer spelats in. Walt och Roy Disney uppfann Musse Pigg i dåvarande studion på Hyperion Avenue.

Filmproduktionen flyttade sedemera som bekant till Hollywood.
I dag är dessa stadsdelar i stället charmerande kvarter med en bohemisk atmosfär med livlig butikskommers; färgstarka, renommerade restauranger; mångtaliga festivaler, underbar eklektisk, men också banbrytande arkitektur. Artister, konstnärer och författare trivs här i en etnisk och robust befolkningskompott. Ja visst skulle vi kunna bo här, konstaterar många av oss. Kanske med nyöppnade ögon.

Förståeligt nog och p.g.a. LAs offantliga vidd och slitande kommunikationssätt håller vi oss i ofta våra egna grannskap och kanske inte tänker så ofta på att turista i egen bakgård! Hit vill man ju komma tillbaka för att dubbelkolla allt det Anna berättade om: Richard Neutras arkitektur, Intelligentia Café, Astroburger m.fl. mustiga matställen och massor av butiker & andra sevärdheter.

Eklektisk byggnadsstil i Silver Lake

Ingen tid tyvärr att stanna här. Dock lovade Anna oss en enkelt beskådad ovanlighet strax innan vår vändstation i Griffith Park: Den lustiga lilla bron Shakepeare Bridge, byggd 1926 i gotisk stil sträcker sig över en bebyggd ravin. Den sparde många trappsteg man tvingats klättra för att komma fram den vägen innan.  Den smala bron leder från Silver Lake & Franklin Hills till Los Feliz och Griffith Park. Vi for föbi vackra, välburgna villor och kom till slut upp till det världberönda Griffith Obervatory.

Detta astronomiska forskningscentrum och hem åt stjärnskådare bjuder på en sagolik utsikt över Los Angeles i söder och av Hollywoodskylten i den gröna höjden norröver.

20 minuter senare, fyllda av den härliga känlan av vida vyer i ett expanderande luftrum (om än lite smog-disig över LA) men ganska tomma i magen klev vi in bakom Richard, som tog oss  ner för den ringlande och emot slutmålet, där vi börjat, Union Sation.

På restaurangen Traxx, där Anna arrangerat vår egen avdelning hade vi en utmärkt utsiktsplats över den vackra stationshallen, av en blandad Spansk kollonial, Art Deco, ”Mission style” design. Union Station, ett samprojekt mellan 4 arkitekter, avslutades 1939.

Inte mindre än 2 bröllop och en ”prom” gick av stapeln på stationen samtidigt. Det färgstarkaste – ett latinamerikanskt, utspelade sig på plazan utanför Traxx. Vi njöt av att beskåda, förutom söta bruden, sura brudgummen, eldigt röda brudföljet med dom bedårande näbbarna i släpet, en 1940-tals brölloppslimosin. Alltmedan glada Mariachi-musikanter spelade härliga takter.

Vi snappade vilt bilder med våra iPhones tills vi blev bortkörda! Men detta dämpade långt ifrån våra humör.

/Sanna Wilkinson